INFOPAKET AV TRAFIKNYKTERHET

Centret för hälsofrämjande, social- och hälsovårdsministeriet, kommunikationsministeriet, polisen, Trafikskyddet

Innehåll

1. Förhindrade av rattonykterhet är en del av trafiksäkerhetsarbetet

2. Rusmedel i trafiken
2.1. Alkohol
2.2. Narkotika och läkemedel

3. Målet är en drogfri trafik
3.1. Lagstifning
3.2. Övervakning
3.3. Följder av rattfylleri
3.4. Information
3.5. Alkolås

Källor

Kontakt information

Inledning

Rattonykterhet är fortfarande en betydande säkerhetsproblem i den finländska vägtrafiken. Vart fjärde dödsfall i vägtrafiken beror på en olycka där någon av parterna varit påverkad av alkohol. I var femte trafikdöd har föraren varit rattfull.

Enligt razziaforskningen har i trafiken en bilist på c. 700 en alkoholhalt i blodet som överskrider gränsen för rattfylleri, dvs. 0,5 promille. Årligen åker ca 23 000 rattfyllerister fast. Under de senaste åren har det inte skett stora förändringar i antalet rattfyllerifall.

I internationell jämförelse ligger trafiknykterheten i de nordiska länderna på en god nivå. För att uppnå denna situation har det krävts flera decennier långt samarbete inom lagstiftning, övervakning, information och upplysning. För närvarande förhåller sig medborgarna både i Finland och de övriga nordiska länderna negativt till all användning av rusmedel i trafiken.

Den trafiknykterhetskampanj som genomförs varje år ingår i den offentliga sektorns och olika organisationers gemensamma upplysningsarbete. I kampanjen deltar social- och hälsovårdsministeriet, kommunikationsministeriet, polisen, Trafikskyddet och Centret för Hälsofrämjande.

Detta infopaket har sammanställts som bakgrundsmaterial för trafiknykterhetskampanjen. Den ger basinformation om användningen av alkohol, narkotika och läkemedel i trafiken.

Ytterligare information ger:

Kontaktperson för kampanjen är: utvecklingschef Ritva Varamäki, Centret för hälsofrämjande, ritva.varamaki@health.fi, tfn (09) 7253 0343, 040 530 2223
Överinspektör Veli-Matti Risku, social- och hälsovårdsministeriet, tfn (09) 1607 3855, 050 597 0452
Informatör Jussi Pohjonen, Rörliga polisen, tfn. 040 770 70 38
Informatör Marjo Jäppinen, kommunikationsministeriet, tfn (09) 160 28329
Forskningschef Sirpa Rajalin, Trafikskyddet, tfn (09) 020 7282 334

1. Förhindrade av rattonykterhet är en del av trafiksäkerhetsarbetet

Enligt den Trafiksäkerhetsplanen 2006-2010 utarbetat skall vägtrafiksystemet planeras så att ingen skall behöva dö eller skadas allvarligt i trafiken. För att öka trafiksäkerheten behövs åtgärder av flera instanser samtidigt och åtgärder som stöder varandra. I trafiksäkerhetsarbetet bör man påverka både trafikmiljön och trafikredskapen samt de människor som är delaktiga i trafiken. Rattfylleriet är en betydande trafiksäkerhetsrisk och därför gäller det att satsa kraftigt på att förhindra det. Viktiga metoder vid förhindrandet är information, upplysning, övervakning och lagstiftning. Inom en nära framtid kan man kanske i en större utsträckning än nu använda teknisk apparatur som hjälpmedel för att förhindra rattfylleri.

2. Rusmedel i trafiken

2.1. Alkohol

Årligen omkommer nära 300 personer i vägtrafiken. I rattfylleriolyckor är dödsfall och invalidisering vanligare än i andra olyckor. I rattfylleriolyckor dör årligen ca 80 personer och ca 1 100 skadas. År 2009 dog i rattfyllerifall 64 människor.

Enligt undersökningsnämnder sker de flesta rattfylleriolyckorna på veckoslut, nattetid under sommaren och förhösten. I de flesta fall är det fråga om att föraren kör av vägen eller frontalkrockar. Rattfylleriet är ofta kopplat även till andra risker än fortkörning, berusat sällskap och liten körvana. Följderna är ofta allvarliga då det även är sällsynt att säkerhetsbälte används.

Nio av tio rattfulla är män. Andelen kvinnor har emellertid ökat under de senaste åren. Av de rattfulla är över 60 procent storkonsumenter av alkohol. En tredjedel har diagnosticerats med sjukdomen drogberoende. Rattfylleristen kör oftast under stark berusning. Över hälften av de som åker fast gör sig skyldiga till grovt rattfylleri.

Polisen får kännedom om rattfyllerifall på olika sätt. I ungefär en tredjedel av fallen är orsaken en trafikolycka, trafikförseelse eller ett avvikande körsätt som väckt polisens uppmärksamhet. Utomstående anger c. en tredjedel av rattfylleristerna och en tredjedel åker fast i de razzior poliserna ordnar.

Ytterligare information

Döda och skadade i vägtrafik olyckor (på finska)

Förekomsten av rattfylla

Det mest pålitliga resultatet av mängden rattfylleri i trafiken ger kontroller längs vägarna. Vid dessa kontroller får samtliga förare som kommit till en viss undersökningsplats blåsa i en alkometer för fastställande av alkoholhalten i utandningsluften. I senaste år c. en bilist på 600 rattfull (alkoholhalten i blodet var 0,5 promille eller mer). Påverkad av alkohol (alkohol i blodet, men under 0,5 promille) var en bilist på 150.

Ytterligare information

Alkoholkonsumtionen i Finland (på finska)
De nya införselvkuorternas inverkan på alkoholkonsumtionen
Statistik om alkohol och narkotika:
http://www.stakes.fi/FI/Tilastot/Aiheittain/Paihteet/taskumatti.htm

Alkoholen och körförmågan

I flera undersökningar har det konstaterats att alkoholen ökar olycksrisken. Risken växer trefaldigt då alkoholhalten i blodet stiger till 0,8 promille och 40-faldigt då halten stiger till 1,5 promille.

Enligt undersökningar ökar förarens olycksrisk redan vid låga halter av alkohol i blodet. Problem med att fördela uppmärksamheten börjar redan vid alkoholhalter på 0,2 promille. När alkoholhalten i blodet är ca 0,4 promille börjar synfältet smalna, ögats förmåga att följa rörliga objekt försvagas och reaktionshastigheten avtar. Undersökningar i reella körsituationer visar att inbromsningssträckan förlängdes, antalet felaktiga åtgärder ökade och reaktionsförmågan i kritiska situationer försämrades. Särskilt unga förare har större risk redan vid låga alkoholhalter i blodet. Alkoholen inverkar kraftigare på förare vars reaktioner på grund av mindre körvana inte ännu hunnit bli automatiserade. Till exempel har myndigheter i vissa delstater i USA och i Österrike stadgat en lägre promillegräns för unga förare. Med den lägre promillegränsen minskade olyckorna med en tredjedel, särskilt minskade antalet dödsfall på grund av att man nattetid kört av vägen.

Alkoholen påverkar även uppskattningsförmågan. En berusad förare tar ofta större risker och kör mer aggressivt än en nykter förare.

Ytterligare information

Olycksrisken ökar redan vid råg promillehalt
Hur alkoholen försvinner ur kroppen

Blandmissbruk av alkohol och läkemedel

Alkohol verkar hämmande på det centrala nervsystemet och samtidigt intag av läkemedel som hämmar det centrala nervsystemet försämrar ytterligare funktionsförmågan. I vissa fall kan intag av en vanlig läkemedelsdos tillsammans med alkohol leda till en mycket kraftigare gemensam inverkan än vad man kunde anta genom att enbart räkna samman de enskilda inverkningarna.

Läkemedel används även medvetet i syfte att förstärka berusningen, men även i övrigt förekommer blandmissbruk. Många av dem som har problem med sin alkoholkonsumtion hanterar de biverkningar drickandet förorsakar med sömnmedel och lugnande medel.

Dessutom försvinner läkemedel inte lika snabbt från kroppen som deras verkan upphör att kännas. Avnjutning av alkohol kan leda till en överraskande totaleffekt även då när personen tror att läkemedlet redan gått ur kroppen.

2.2. Narkotika och läkemedel i trafiken

Vid narkotika- och läkemedelsundersökningar är sömnmedel och lugnande läkemedel, huvudsakligen bensodiazepiner, de oftast förekommande, men egentlig narkotika börjar vara nästan lika vanligt. Totalantalet narkotikafall har vid de rusmedelsundersökningar som polisen begärt om ökat anmärkningsvärt under de senaste 15 åren. Statistik från Folkhälsoinstitutet visar att fram till mitten av 1980-talet konstaterade man årligen högst några narkotikafall. Mot slutet av åttiotalet började en brant ökning som nu under de senaste åren något utjämnats. Inom användningen av läkemedel har det inte skett några betydande förändringar.

Ytterligare information

Om narkotika i trafiken
Fakta om narkotika:
www.paihdelinkki.fi
Statistik om alkohol och narkotika:
www.stakes.fi/FI/Tilastot/Aiheittain/Paihteet/taskumatti.htm
Om läkemedel i trafiken

3. Målet är en drogfri trafik

Rattfylleriolyckor är alltid en följd av alkoholbruk och till körning relaterade faktorer samt en komplicerad växelverkan mellan bakgrundsfaktorerna till dessa. Om motåtgärderna mot rattfylleriet endast inriktas på några få delfaktorer minskar möjligheterna att uppnå bestående förändringar. Erfarenheten har dessutom visat att åtgärder som ökar den allmänna trafiksäkerheten också har effekt på rattfylleriproblemet.

3.1. Lagstifning

En person som kör ett motorfordon gör sig skyldig till rattfylleri om han har 0,5 promille alkohol i blodet eller 0,22 mg alkohol per liter utandningsluft. För rattfylleri döms också den som för ett motordrivet fordon eller en spårvagn efter att ha använt narkotika så att en verksam beståndsdel i narkotikan eller en ämnesomsättningsprodukt från den finns i hans blod under eller efter färden. Denna bestämmelse tillämpas dock inte, om nämnda ämne eller ämnesomsättningsprodukten härrör från ett läkemedelspreparat som föraren har haft rätt att använda. För rattfylleri döms också den som för ett motordrivet fordon eller en spårvagn efter att ha intagit annat rusmedel än alkohol eller intagit sådant rusmedel och alkohol så att hans förmåga till de prestationer som uppgiften kräver är nedsatt.

En person som kör ett motorfordon gör sig skyldig till grovt rattfylleri om alkoholhalten är minst 1,2 promille i hans blod eller minst 0,53 milligram per liter i hans utandningsluft, eller hans förmåga till de prestationer som uppgiften kräver är kännbart nedsatt, eller han har intagit annat rusmedel än alkohol eller intagit sådant rusmedel och alkohol så att hans förmåga till de prestationer som uppgiften kräver är kännbart nedsatt, och omständigheterna är sådana att brottet är ägnat att äventyra någon annans säkerhet.

3.2. Övervakning

Varje år får omkring 1,2–1,8 miljoner bilister blåsa vid polisens razzior. Enligt uppskattning åker endast var 200:e rattfyllerist fast.

År 2008 kom till polisens kännedom ca 26 000 rattfyllerifall, dvs. ca 71 rattfyllerister om dagen. Utgående från de rattfyllerifall som kommit till polisens kännedom kan man inte dra slutsatser om hur allmänt rattfylleriet är i trafiken eller om det har ökat. Siffrorna beskriver närmast hur polisen har verkställt övervakningen och hur antalet uppdagade rattfyllerifall har ändrats.

Rattfylleriundersökningen utvecklas

Precisionsalkometrar har i stor omfattning ersatt blodproven. Processen går snabbare då man inte behöver vänta på resultatet från blodprovet. Dessutom undviks onödiga indragningar av körkort. Den som är misstänkt för rattfylleri förs till polisstationen där han får blåsa i en precisionsalkometer. Resultatet fås genast. Om resultatet visar att gränsen för rattfylleri överskridits görs om fallet en polisanmälan varefter ärendet handläggs i en domstol.

Blodprovs tas fortfarande t.ex. då när föraren vägrar eller är oförmögen att blåsa. Om något tyder på att föraren använt narkotika tas alltid även urin- och blodprov.

Polisen fyller i ett formulär där förarens körförmåga bedöms. Körförmågan bedöms dessutom genom en klinisk undersökning av personens berusningstillstånd. Den undersökningen görs av en läkare.

3.3. Följder av rattfylleri

Rattfylleri är alltid straffbart. Även att köra korta sträckor, t.ex. på en parkeringsplats, i berusat tillstånd kan leda till en dom. Att överlåta bilen till en berusad person är också ett brott.

Domen för rattfylleri är böter eller fängelse i högst sex månader. För grovt rattfylleri är straffet minst 60 dagsböter eller fängelse i högst två år. Straffet är strängare om den skyldige har förorsakat skada eller dödsfall. Att överlåta bilen till en berusad person straffas med böter eller fängelse i högst ett år.

Vid en rattfylleridom får föraren i allmänhet också körförbud. Om körförbudet är över sex månader skall föraren genomgå en ny förarexamen innan han får tillbaka sitt körkort. I medierna har det förekommit diskussion om en förlängning av körförbuden.

En rattfyllerist kan förlora sin rätt till trafik- och bilförsäkringsersättningar. Om det är fråga om grovt rattfylleri går man miste om all ersättning och blir dessutom tvungen att betala försäkringsbolaget den ersättning bolaget har betalat passagerare och utomstående.

Om passageraren har varit medveten om att föraren varit onykter får han inte någon ersättning. Om det inte är fråga om grovt rattfylleri ersätter trafikförsäkringen en del av skadorna, beroende på promillehalten i förarens blod.

Körkort får inte förnyas eller beviljas en person som är beroende av alkohol eller narkotika och som inte kan låta bli att köra påverkad. För att en person som tidigare konstaterats vara beroende av alkohol skall kunna få sitt körkort förnyat krävs läkarutlåtande. Vårdhänvisning sker i samarbete mellan polisen och hälsovårdspersonalen.

Ytterligare information

Rusmedelsberoende och anvisning till vård

3.4. Information, kampanjer och undervisning

Lagstiftning, övervakning och information i olika former anses vara en effektiv kombination även för att förebygga rattfylleri. I Finland handhar de olika ministerierna den information som ansluter sig till ändringar i lagstiftningen. Med kampanjer och information har man kunnat påverka den icke-officiella sociala normen. I Finland har man fortlöpande redan i över 15 år fört kampanjer mot rattonykterhet och sedermera kampanjer för trafiknykterhet. Rattfylleri är ett fenomen där lagen (dvs. den officiella normen) har goda förutsättningar att även bli beteendenorm (dvs. icke-officiell social norm och personlig norm). En allmän stark uppfattning om vad som är rätt och fel påverkar vårt beteende rentav starkare än våra egna attityder. Därför har en förstärkning av den sociala normen och en utveckling av den officiella normen varit metoder att påverka antalet rattfyllerifall. En förstärkning av den sociala normen har också varit en kanal att påverka förare med alkoholproblem; en stark social norm leder till en social kontroll vilket leder till att medborgarna försöker hindra att någon kör i berusat tillstånd eller också anger de rattfylleristen.

Utöver kampanjer i traditionell stil har kampanjer även hållits då nya lagar stiftats om rattfylleri, vid anskaffning av övervakningsutrustning och vid polisens övervakningsoperationer. Kampanjerna bildar till sitt innehåll en konsekvent kedja, där varje länk har formats enligt den för tillfället rådande rattfyllerisituationen, trafiktänkandet och enligt de till buds stående medlen. Bastemat har i det stora hela förblivit detsamma, dvs. grundkunskap om alkohol och trafik, risken att åka fast, de många konsekvenserna av rattfylleri, det klandervärda i rattfylleri samt frågor om hur problemet skall hanteras och vem som skall ta ansvaret.

Undervisning och fostran är effektiva metoder när det gäller att styra beteendet. Med en väl planerad undervisning finns möjligheter att påverka framtida förares attityder till alkohol och bilkörning och på så sätt påverka framtida rattfylleriproblem. I ett senare skede är det mycket svårare att påverka om traditionen redan hunnit bli den följande generationens praxis och problem.

Ytterligare information

Trafiknykterhetskampanjens historia (på finska)

3.5. Alkolås

Alkolåsövervakad körrätt är ett frivilligt alternativ för dem som dömts till ovillkorligt körförbud för rattfylleri eller grovt rattfylleri. Föraren måste använda alkolåset under en prövotid om ett år. Alkolåset är en anordning som gör det omöjligt att starta fordonet om det i förarens utandningsluft finns en alkoholhalt som motsvarar 0,2 promille alkohol i blodet. Dessutom skall föraren slumpmässigt ge utandningsprov under färden.

Förarens ordinarie körkort dras in under prövotiden och ersätts med ett alkolåskörkort, som ger föraren rätt att köra endast det fordon i vilket alkolåset installerats. Andra personer än den som skall övervakas får dock köra den alkolåsförsedda bilen. Till bruket av alkolås hör också att den övervakade skall delta i ett program för bedömning av alkohol- eller drogberoende. Programmet följs upp och den övervakade skall delta i regelbundna hälsokontroller. En förutsättning för beviljande av alkolåskörkort är att personen inlett programmet för bedömning av hans rusmedelsberoende.

Nedan finns uppräknat källor som använts i detta infopaket och andra nyttiga källor:

Pirjo Lillsunde, Pertti Luntiala, Antti Penttilä, Heikki Seppä: Huumausaineiden käytön tunnistaminen tieliikenteessä. Poliisiammattikorkeakoulun tiedotteita 14, 2001.
Pirjo Lillsunde, Pertti Luntiala, Heikki Seppä: Huumaantuneena ajavien kuljettajien tienvarsitestauskokeilu.
ROSITA. Kooste Suomen osuudesta EU:n Rosita -projektissa. Sisäasiainministeriö, Kansanterveyslaitos, liikenne- ja viestintäministeriö, Helsingin yliopiston oikeustieteen laitos. Makeprint Oy. 2002.
Päihteet ja ajokortti. Rattijuoppojen hoitoonohjausprojektin loppuraportti. Sosiaali- ja terveysministeriö. Selvityksiä 2001:8. Edita Oyj. Helsinki.
Martti Mäki ja Ari Haukkala: Alkoholi liikenteessä? Onko rattijuoppous muuttunut nykyisen alkoholilain aikana? Liikenneturva ja Kansanterveyslaitos, lokakuu 2000.
Poliisi tiedottaa tieliikenteestä - Rattijuopumus on rikos. Sisäasiainministeriö. 1997.
A-klinikkasäätiön päihdelinkki:
www.paihdelinkki.fi
Stakesin päihdetilastot ja -tiedotteet:
www.stakes.fi, www.stakes.info/files/pdf/taskumatti/taskumatti2003.pdf
Tilastokeskus:
www.tilastokeskus.fi
Liikenneturvan tiedotteet:
www.liikenneturva.fi
Liikenneturvan julkaisuja:
www.liikenneturva.fi/suomi/tutkimus/Erillisselvitykset/koostesivu.htm
Alcohol Alert: National Institute on Alcohol Abuse and Alcoholism No. 31 PH 362 January 1996;
www.niaaa.nih.gov/publications/aa31.htm
Alcohol Alert: National Institute on Alcohol Abuse and Alcoholism No. 25 PH 351 July 1994;
www.niaaa.nih.gov/publications/aa25.htm
Alkoholijuomien kulutus ja akuutit haitat. Tutkimusseloste. Nro 25, maaliskuu. Alko-yhtiöt. 1995.
Sirpa Rajalin, Pirjo Lillsunde, Antti Penttilä, Maria Portman, Pertti Luntiala, Pentti Nevala, Martti Mäki: Huumeiden ja lääkkeiden käyttö liikennevirrasta todetuilla rattijuopoilla, Liikenneturvan tutkimusmonisteita 85/2000.
Sirpa Rajalin ja Vesa Hämäläinen: Rattijuopumuksen torjunta käyttäytymistieteellisestä näkökulmasta. Alkoholipolitiikka 6/1987.
Sirpa Rajalin: Ongelmakuljettajat osa 1, Rattijuopot ongelmakuljettajina, Liikenneturvan tutkimuksia 95.
Sirpa Rajalin: Onko päihtyneenä ajaminen 1990-luvulla vähentynyt. Liikennevilkku 3/2000.
Sirpa Rajalin: Promillerajan alentaminen 0,5:stä 0,2:een promilleen, Liikenneturvan erillisselvitys 7.10.2002.
Pirjo Lillsunde, Heikki Seppä: Päihteiden esiintyminen liikenteessä, Liikennevilkku 3/2004
Sirpa Rajalin: Rattijuopumus Suomessa, Liikenneturvan tutkimusmonisteita 99/2004
Peter Anderson. Reducing drinnking and Driving in Europe. Report. German Centre for Addiction Issues (DHS. 2008 Germany.